Wings of Fury

Sommaren 1992, kvävande värme, en fläkt som snurrar på högvarv, och jag sitter vid min 486:a och kraschar in i samma japanska position gång på gång. Wings of Fury av Brøderbund — ett spel som lärde mig redan då att frustration och beroende inte är motsatser.

Det är ett actionarkadspel från 1989 placerat i Stilla havet under andra världskriget. Du kontrollerar en hangarbaserad jaktplan, startar från ett hangarfartyg, och din mission är att attackera japanska kustfästningar, eliminera infanteri, kulsprutevärn, luftvärnkanoner och då och då bråka med fiendeskepp. Uppdragen är korta, men det betyder inte enkla.

Kontrollerna är överraskande fysikbaserade för sin tid. Ditt plan förlorar fart, du behöver rätt anfallsvinkel, du måste släppa bomber vid exakt rätt moment — för tidigt och du missar målet, för sent och du går ner med det. Att landa på hangarfartyget är en egen disciplin, något som får dig att högt kommentera din egen koordination under de första timmarna. Svårighetsgraden ökar snabbt, och första uppdraget förbereder dig fint för det andra genom att visa dig precis hur mycket du fortfarande inte kan göra. Det sista uppdraget är något helt annat — orden räcker inte till där.

Det som gjorde Wings of Fury speciell jämfört med andra actionspel från den eran var just denna grad av kontroll. Det var inte bara om att spamma knappar och se på explosioner. Du behövde tänka på anfallsvinkeln, målordning, ammunition. Och ändå var det fortfarande arkad, inte simulator. Brøderbund fick balansen perfekt. Grafiken ser ut som ett minne om ett minne enligt dagens standard, SoundBlaster-ljudet var anständigt på sin tid, nuförtiden är det mer av ett historiskt dokument — men spelarupplevelsen håller överraskande bra.

Vem bör spela Wings of Fury idag? Vem som helst med tålamod för en svårighetskurva som inte väntar på någon, och som vill känna hur beroendeframkallande spel gjordes förr — inga tutorials, ingen hållande i handen, bara du, fienden, och ännu ett landningsförsök som kanske bara fungerar den här gången. Starta det i din webläsare via DOSBox-emulering och du är redo. En halv timme med att messa omkring och du inser att det är midnatt.