En fotbollssimulator som trodde sig vara ett strategispel. MicroProse Pro Soccer från slutet av åttiotalet tvingar dig att fatta beslut innan du ens har tittat på planen — och det är precis där dess märkliga trollformler ligger.

Det är en turneringschef med minimal grafik. Du ser ett församlat lag, en spelarsamling du kan justera lite grann, och sedan väntar du bara på matchresultat levererade som textmeddelanden och en enkel tabell. Inga spelaranimationer, ingen av de berömda tegelstenarna du skulle se i senare FIFA-spel. Hela spelet spelas genom menyer och siffror.

Mekaniskt fungerar det på statistik — hastighet, noggrannhet, kondition, erfarenhet för varje spelare. Du bygger din formation, bläddrar genom listor, väljer din taktik (anfall, försvar, balanserad) och sedan beräknar spelet vad som händer. Det är som ett gammalt bordsspel om fotboll, förutom att datorn gör matematiken för dig. Inget färgrikt, inget glansigt. Ren abstraktion.

Vad är märkligt tillfredsställande med det? Just denna fråntagnig av all dekoration. När "Mål i 34:e minuten" dyker upp på skärmen, känner du inte mycket jubel. Men när du justerar ditt lag och ser ditt lag förbättras under en säsong, när du grubblar över små förbättringar, då får det tag i dig. Det är som att läsa en fotbollsdagbok — långsamt, det kräver fantasi, men om det är din grej, så fungerar det.

Uppenbart spelar ingen det nuförtiden. Det fungerar som en kuriositet — bevis på att sportspel inte behövde vara actionpackade. Det skulle ha varit en bitter piller även på nittiotalet, när bättre simulatorer fanns. Men för en snabb browsersession? Om du vill se hur fotboll såg ut ur en revisorsperspektiv, är det värt ett försök. Bara ta med tålamod och växla din hjärna till långsamt läge.