Terminator 2 - Judgment Day

Sommaren 1991. Biograferna fullsatta, Arnold byter sida på skärmen. Det var något på den tiden. Och någonstans bakom kulisserna förberedes det som skulle bli känt som ett licensierat videospel — i bästa fall en mediokert produkt, i värsta fall ett rusarbetat skräp märkt med ett blockbuster-namn.

Terminator 2: Judgment Day av LJN är ett actionspel för PC från 1991 som sätter dig i skorna på T-800. Uppdraget är klart: skydda John Connor från T-1000, arbeta dig genom en serie nivåer och överlev. Källmaterialet är starkt, premissen lovande. Men att vara en trofast filmadaption och att vara ett bra spel är två olika saker — och här står de tyvärr inte på lika vilkor.

Spelmechaniken är enkel action med nivånavigering, skjutande och att undvika fiender. Kontrollerna svarar på det sätt spel från den eran typiskt gjorde — med en viss tyngd och ibland motvilja att göra exakt vad du vill. Fiender attackerar i mönster du snabbt kommer att upptäcka, och svårigheten är inte en noggrant kalibrerad utmaning utan snarare ett resultat av upprepning. Inget som skulle överraska dig efter några minuter.

Grafiskt möter spelet 1991 PC-standarden — sprite-karaktärer, begränsad färgpalett, bakgrunder som gör sitt jobb och inget mer. Ljud från SoundBlaster var en anständig bonus på den tiden; idag lyssnar du med ett nostalgiskt leende. Det spelet inte kunde åstadkomma då eller nu: att fånga inspänningen och dynamiken från källmaterialet i spelbar form. Det saknar kraft. Filmen griper dig i halsen; spelet låter dig vandra fritt mellan sprites.

LJN hade ett rykte på den tiden som tillverkare av licensierade spel, och det var inte direkt lysande, och Terminator 2 gjorde inte mycket för att förbättra det. Det är ett dokument från sin tid — filmspel då gjordes snabbt och såldes på omslaget, inte på innehållet. De som spelade det då minns mer känslan av att ha en bit av den sommaren på biografen hemma, snarare än att spelet själv skulle vara oförglömligt.

Idag skulle jag främst rekommendera det till hardcore-samlare av licensierade actionspel från slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, eller till dem som vill se hur en megahit-adaption såg ut i händerna på en studio med begränsad tid och möjligen budget också. Du kan starta det i din webbläsare på fem minuter och ta reda på på ytterligare fem minuter om detta är exakt den nivå av retro-nostalgi du letar efter. Det är nog bra för en eftermiddag — och det är en ganska ärlig bedömning.