Conquest Earth - First Encounter

Ibland känns det som att datorstrategi från åttiotalet helt enkelt var bättre. Man minns en bitmappvärld där varje pixel betydde något. Conquest Earth: First Encounter från 1997 är något av ett mellansteg — det är inte längre primitivt, men behåller fortfarande den råa atmosfären från tiden då strategi betydde krig i dess renaste form.

Det är en realtidsstrategi där du befälhaver enheter mot främmande inkräktare. Delskärmen, som var en elegant lösning på nittiotalet för begränsad processorkraft, visar dig terrängen och flera enhetstyper — infanteri, stridsfordon, spejarvagnar. Målet är enkelt: förstöra fienden, samla resurser, bygg din bas. Underjordisk och överytlig infrastruktur är separerade, vilket var en ganska intressant idé för att ge spelet en extra dimension.

Att spela det undgår inte faktumet att det inte är Age of Empires. Enheter styrs i små grupper, terrängförhållanden spelar faktisk roll, och takten är långsammare. Order är inte alltid omedelbar, vilket är frustrerande, men samtidigt tvingar det dig att planera bättre. Grafiken är funktionell — fyrkantiga ikoner, urskiljbara enheter, inget särskilt vackert, men läsbart. Ljuden är låga, ett nästan tyst spel, som låter dig höra även dina egna tankar.

Conquest Earth är inte särskilt original och 1997 var det redan många galaxer bort från Command & Conquer. Men det är just därför vi kommer ihåg det som en liten grej som hade sin egen charm — ambitiös, något oavslutad, med det konstiga atmosfäriska vakuum som spel hade när de inte riktigt kunde genomföra alla heta idéer.

Idag är det främst en intressant raritet. När du spelar det i en emulator inser du hur svårt det var att göra strategispel utan miljoner i budget. Det är inte genrens grund eller ett spel du skulle spela nu istället för moderna saker. Men för någon som vill veta hur realtidsstrategier såg ut på kanten av mainstream är det en läsbar lektion från nittiotalet.