Chao Adventure 2

En skytt, ett svärd, en flykt genom ett mörkt torn fullt av pöbel — och ingenting ger dig mer glädje än att höra din magi slå mot stenväggarna.

Chao Adventure 2 är en hallucinerande röra av allt som skaparna lyckades dumpa tillsammans med en tung hand på MS-DOS i början av millenniet. En skytt med RPG-element, där magi laddar om tiden precis som hälsan. Karaktärer förändras, tornet växer, föremålssamling är ett mål i sig självt. Det finns ingen historia i klassisk bemärkelse — det finns känslan att du går genom något helt personligt vridet.

Spelet kontrolleras som en gammal maskin — tangentbordet styr rörelse, svärdshugg, magi aktiveras, medan fiender springer över skärmen med intelligensen hos ett skolbarn på fredag. Det var inte ett elegant tillvagagångssätt, men det fungerade. Grafiken har den där konstiga pixel-art-charmen, som om den målades av någon som såg Spacecrusade och bestämde sig för att göra något värre och mer intressant. Ljud — ja, ljud fanns. Ganska högt.

Chao Adventure 2 gick förlorad på nittiotalet bland en serie titlar som gjorde i princip samma sak, men utan sådan personlig galenskap. Det förblev en glömd sak för de som råkade stöta på det i demos eller paket. Tekniskt var det ett svagt försök — inget mycket på prestanda, inget mycket på spelbarhet, inget mycket alls. Men det rätt konstiga känsla som hela grejen andades gjorde det till något som hela tiden kom tillbaka.

Idag är det mestadels tid tillbringa i ett museum. Att ta fram det i en webbläsare eller emulator är vettigt när du vill känna hur skaparna försökte och vad de vågade försöka. Det är ingen mästerverk — det är ett försök som tiden inte skrattade åt, och som kom ut ur det konstigt ensamt.