Solid State Pinball - Tristan

Bollen faller, flipprarna klackar, glaset skakar. Om du vill starta en pinballmaskin direkt på din PC kommer Solid State Pinball att leverera det utan onödiga dramatiska effekter — det är helt enkelt pinball på en dator från 1991.

Det är en simulering av en flippermaskin som kallas Tristan. Du spelar det som vilken pinballbord som helst: bollen faller från ovan, du studsar tillbaka den med träpinnar och försöker träffa mål på spelplanen. Poäng, bumpers, multiplikatorer — allt bekant. Målet är att samla poäng och se hur långt ned i avloppet bollen sjunker.

Gameplayt är enkelt. Du kontrollerar flipprarna, höjer dem vid rätt tillfälle för att undvika att förlora, och samlar poäng genom att lysa upp fält. Grafiken är sparsmakad — svart-grön eller svart-vit, beroende på din installation — och bollanimationen är snabb, fysiken anständig. Ljudet är minimalt, mer av en påminnelse om att något händer. Det saknar den atmosfäriska kraft som moderna pinballs har, men då var det här något nyskapande. Det svär inte på fysikdetaljerna, men det fungerar tillräckligt övertygande för att vara roligt.

Spelets värde ligger i att pinball på PC inte var en självklarhet 1991. Solid State Pinball var bland de första försöken att portera en arkadmaskin till hemdatorn utan att kompromissa med stilen. När man ser tillbaka förstår man varför det var intressant — det är inte en utvatnad kulturprodukt, det är en rakt på sak-simulering. Nuförtiden har det överglänsts av bättre, färgglada och mer digitalt förfinade versioner.

Att spela det idag betyder att gräva ner sig i ett hörn av gammalt material. Det är inte en upplevelse som kommer att gripa dig, men det är ett fönster till hur spelare försökte pressa arkaden in i vardagsrummet när internet inte fanns och datorer var till för att spela, inte för att arbeta. Det fungerar, det är inget fel i det, du undrar bara efter de första försöken varför du ens kör det när det i princip bara är en tråkig flipper med ett enda knep.