Snoopy

Hundar och kaniner skjuter fram över skärmen som om de just insett att de måste tillbaka till hundkojan. Det här är Snoopy på DOS från 1990 — arkadsyssla utan ambitioner, som ändå på något vis lyckas hålla kvar din uppmärksamhet.

Det är en rättfram skjutare i Bubble Bobbles anda, där du styr en vackert tecknad figur och försöker oskadliggöra fiender genom att skjuta på dem. Rollbesättningen kommer direkt från serietidningar och tecknad film — Snoopy, hans bröder, kaniner, hundar. I princip hamnade figurer från papper i en arkadlåda. Banorna är inte många, men var och en har sitt eget utseende och sin egen rytm.

Kontrollerna är responsiva — röra sig åt vänster och höger, skjuta rakt eller diagonalt, allt är omedelbart läsbart. Du behöver ingen manual. Problemet är att du efter tio minuter inser att du redan sett nästan allt — ljudet piper ur PC-högtalaren som bin inlindade i gasväv, och grafiken varieras inte på något meningsfullt sätt. Spelet är inte svårt, bara enformigt i längden. Mekaniken förändras knappt, misstag straffas, men svårighetsgraden skalar inte naturligt — i stället förväntar sig varje bana bara att du lär dig läsa fiendens eld.

Snoopy representerar en era när kommersiella licenser dumpades i spel utan genomtänkt design. Pitchen var enkel: har du en känd figur? Här är ditt spel. Utvecklarna behövde inte anstränga hjärnan särskilt mycket, och det syns. Ändå — det är inte totalt uselt. Det är gedigen medelmåtta som ingen ägnade större uppmärksamhet då och ingen minns nu.

Vem får glädje av det? Licenssamlare, folk nyfikna på hur Snoopy studsade runt på nittiotalets datorer och alla som vill ha stressfri underhållning. Det är ingen hit, men inte heller helt bortkastat. En halvtimmes nöje, sedan stänger du av och går vidare till något med verklig substans.