När du startar Midwinter möter dig en brittisk röst som dumpar information om katastrof, en istid och mänsklighetens sista utpost. Sedan står du ensam med dina överlevare på en frusen ö, och du måste bestämma dig för om du ska utforska, jaga eller vga dig in i isgrotter fulla av det okända.

Det är en unik blandning av utforskande RPG och överlevnadssimulator från 1990. Du är ingen superhero som skär sig fram genom världen med ett svärd. Du är en person som försöker överleva, klara frusiga nätter och hitta mat. Midwinter låter dig hantera en grupp karaktärer som du måste övervakas, befala och ibland se dö. Överlevnad är inte automatisk — vädret förändras, du får energi från mat och vila, och om du förödmjukar en komplex expedition kan folk frysa ihjäl.
Du spelar från en överblicksperspektiv, som om du zomat ut på en karta. Kontrollerna är inte intuitiva — det här spelet är mer strategiskt och långsamt, ditt lag sluddrar genom ett trögörande landskap, interagerar med objekt, samlar resurser. Det är inte actionfylld sak. Det är ett slit där du måste tänka. Du tar fel väg mer än en gång, slår läger oprudent, och sedan fryser hälften av ditt lag under natten. Det är Midwinter.
Vid lansering var det här spelet begreppsmässigt före sin tid. Inte många spel lär dig att överlevnad inte handlar om hur många fiender du dödar, utan hur väl du kan navigera din miljö och stödja varandra. Mekaniken var intressant för sin tid, men folk var inte vana vid dem, och ibland arbetade det mot spelet — recensioner klagade ofta på "långsamhet" och "till synes kaotiska kontroller vid första anblicken".

Idag läser sig Midwinter som en arkeologisk artefakt. Grafiken är primitiv, modellerna pixliga block, men landskapet har en sträv, ödslig skönhet som inte låter dig glömma att du befinner dig på en fientlig plats. Det fungerar fortfarande på atmosfär dock. Du kan spela det i DOSBox och upptäcka vad det betyder att spela ett spel som gör livet svårare för dig istället för lättare. Det är inte ett spel för dagens "omedelbar tillfredsställelse"-publik. Det är för dem som minns att spel kan betyda något annat än springa-knappar och trippel-kill-kombinationer.