Blackstar - Agent of Justice

År 1995, en stapel med diskettstackar, och på monitorn en hjälte som varken är polis eller riktigt skurk. Det var sällsynt som en fungerande CD-enhet efter ett års användning i äventyren från den eran.

Blackstar: Agent of Justice är ett point-and-click-äventyr från den lilla studion Worwyk Software, placerat i en mörk, smutsig stadsomgivning någonstans mellan neo-noir och brottstarning. Du spelar som Blackstar, en amerikan som rör sig längs underjordningens kanter — delvis detektiv, delvis skuggmäklare, en man som vet priset på varje informationsbit och vet allt för väl var man inte ska ställa frågor. Men under det hela löper någon slags moralkompass, även om den är ganska suddig.

Gameplayen är byggd på den klassiska verb-coin-modellen eller ett liknande gränssnitt som är typiskt för äventyr från första hälften av nittiontalet — du klickar, samlar in, kombinerar, pratar. Spelets största styrka är just karaktärskrivandet och dialogerna. Blackstar är inte en sympatisk lärobokshjälte, och du känner det. Samtal har en smutare ton, dialogvalen ger dig känslan att du sitter i ett rökigt rum och varje ord kan få konsekvenser. Den svagare sidan är de ibland oLogiska hoppen i pusslen — en typisk svaghet från den tiden, när författaren kände lösningen så väl att de glömde att spelaren fortfarande sökte efter den.

Worwyk Software var inte ett stort namn, och Blackstar flög under radarn bredvid de då dominerande LucasArts- och Sierra-titlarna. Det är en skam, för tematiskt gick spelet i en annan riktning än konkurrenterna. Ingen piraöar eller efterliv här — det är smuts, korruption och människor som säger för sig själva att de gör vad de måste göra. Grafiken är genomsnittlig för 1995, musiken acceptabel, men berättelsen och atmosfären håller ihop bättre än många titlar med en större budget. Idag ser det märkligt åldrat ut — gränssnittet kräver tålamod och DOSBox är en nödvändighet, inte ett val.

Nuförtiden kommer Blackstar förmodligen att tilltala dem som tycker om att gräva genom genrehistorien och inte letar efter polerad produktion, utan original avsikt. Om du inte har något emot ett något opraktiskt gränssnitt och är villig att förlåta spelet för att det inte utgavs av ett förlag med en marknadsföringsdepartement, får du ett äventyr med karaktär. Det fanns inte många av dem även då.