Flight Unlimited

När du först sätter dig i cockpiten på Flight Unlimited slår det dig inte ens att detta körs på en dator från nittiotalet. Grafiken är inget spektakulärt — texturerade polygoner, ojämn terräng — men det sätt som flygplanet rör sig genom rymden, den fysiska känslan av att falla och manövrera, det fängslar din uppmärksamhet på det sätt som en ordentlig flight sim ska göra.

Flight Unlimited är en seriös flight simulator från 1995 som ger dig flera luftfartyg och öppen landsbygd fylld av luftrum till dina fingrar. Det här är ingen arkadspel — du måste förstå lyftkraft, bankvinkel, korrekt svängteknik. Utan kunskap om grunderna i flygfysik kommer du att falla som en sten.

Styrningen är beroende av tangentbordet och är exakt, men obarmhärtig. Varje abrupt drag i spaken slutar i oscillation. Flygplanet svarar med realistisk tröghet — att lyfta näsan upp och öka gasen betyder inte att ditt plan omedelbar klättrar. Bristen på pedalruder och en joystick räknas som väsentlig om du ska spela detta på allvar. För piloter som kommer från MS Flight Simulator-stil-simulatorer blir det för enkelt, men för den genomsnittliga spelaren är det ett stort steg från arkad till något genuint fysikaliskt.

Spelet höll sig i minnet för att det envist vägrade att ta någon hänsyn. Om Flight Unlimited hade försökt vara roligt och strömlinjeformat skulle det ha försvunnit. Istället har det hållit sitt eget — det är för de som förstår att ett glas vatten inte är en måltid och att flyga inte bara är att trycka framåt.

Håller det upp idag? Bara om du har en joystick och tålamod. Utan moderna kringutrustning kommer upplevelsen att vara frustrerande. Om du vill komma ihåg dagarna när fysik i flight sims var det första och sista som spelare lärde sig — här är ditt spel.