Bubble Dizzy

En klassisk puzzle-platformer från nittiotalet som lånade de bästa bitarna från Bust-a-Move och stoppade in dem i en klumpig låda. Bubble Dizzy vet helt enkelt inte vad den vill vara — den försöker vara både ett bubbelquiz och en platformer, och misslyckades helt att göra båda samtidigt.

Du spelar som någon karaktär (sagobok-Dizzauren eller vad det nu är), som skakar sig genom nivåer fulla av färgglada bubblor. Premissen låter enkel: du skjuter lika färgade bubblor in i grupper så de försvinner. Men istället för att ha förutsägbar logik som originalet från Taito, beter sig bubblorna här ganska kaotiskt. När de faller kan du inte lita på var de landar. Det finns ingen fysik — det är mer som roulette.

Kontrollen är inte alls dålig, men om du hoppar in utan manual tar det ett tag att lista ut vilket håll saker rör sig åt. Karaktären sitter på plattformen väl nog, men själva platformingen är inte särskilt intressant — det handlar bara om att ta sig mellan bubblorna. Roliga biten borde komma från puzzle-elementet, och det är där det faller isär. Nivåer rullar förbi utan någon svårighetskurva, ingen lärningsproduktion. Bubblor faller, du väntar på att något ska hända, och sedan är det över.

Grafiken håller sig till DOS-minimalism — de är inte pixel art-mästerverk; de ser mer ut som om någon kodade detta på en måndagsmorgon och skeppade det innan tisdag kväll. Sound effects finns någonstans i bakgrunden, inget du skulle komma ihåg.

Bubble Dizzy är ett typiskt mellanmjölks nittio-tals spel — det finns, det fungerar, men det finns ingen anledning varför någon skulle spela det idag. Tillbaka då var det ett alternativ när du hade ett litet fåtal spel på din PC och faktiskt spelade dem. Nu, när du kan ladda ner klassiker som Bust-a-Move eller Puyo Puyo, kan denna kuriosa inte konkurrera. Spela det i din webbläsare? Ja visst, för historien och den nittiotals-känslan — men inte för skojs skull.