WarCraft 1: Orcs and Humans

Warcraft: Orcs & Humans är där en av spelvärldens största franchiser började. Utgivet av Blizzard Entertainment 1994 var det studions första realtidsstrategispel och stod tydligt i skuld till Dune II, men det förfinade formeln och svepte in den i en rik high fantasy-miljö. Två kampanjer låter dig strida som antingen den invaderande orchhorden eller det försvarande kungariket Azeroth, samla guld och timmer, bygga en bas och marschera trupper i strid över landet Azeroth.

Kärnloopen är bekant för alla som spelat senare RTS-spel: skörda resurser, bygg gårdar och baracker, träna fotsoldater eller grunts, och lägg till besvärjare som präster och nekromantiker vars förmågor kunde avgöra en strid. Det som fick spelet att sticka ut på sin tid var den stämningsfulla presentationen — grova röstrepliker när du klickade på enheter, dystra handritade porträtt och en genuin känsla av två kulturer i krig. Multiplayer över modem eller nätverk lät två spelare drabba samman direkt, en nyhet som hjälpte till att bygga Blizzards rykte inom tävlingsspel.

Med moderna mått visar gränssnittet sin ålder: du kunde bara markera en handfull enheter åt gången och vägsökningen var klumpig. Men fröna till allt som följde — Warcraft II, StarCraft och så småningom World of Warcraft — syns alla här. Som det anspråkslösa första kapitlet i en enorm saga är det väl värt att uppleva.