Icy Tower

Icy Tower, först släppt 2001 av det svenska gänget Free Lunch Design, är ett vertikalt plattformsspel nedskalat till en enda oemotståndlig idé: hoppa uppåt så långt du kan utan att hamna på efterkälken. Du spelar en karaktär i säckiga byxor vid namn Harold the Homeboy, som studsar från avsats till avsats uppför ett ändlöst torn medan skärmen sakta rullar uppåt och hotar att lämna dig bakom sig. Missar du för många plattformar är det game over.

Den smarta twisten ligger i rörelsemängden. I stället för att bara hoppa bygger du upp horisontell fart genom att springa längs plattformarna, och ju snabbare du går desto högre och längre hoppar du. Kedjar du ihop stora hopp som skippar flera våningar rackar du upp kombon värda enorma poängbonusar, och det är där den verkliga skickligheten och beroendet finns. Att jaga ett allt högre rekord, och skryta om vilken våning man nådde, var hela den sociala kroken.

Det blev en fast inventarie på skol- och hemdatorer under hela 2000-talet, spritt genom att vara gratis och glatt lättviktigt, och rullade utan problem på den mest anspråkslösa hårdvaran. Den knubbiga grafiken och den uppåt musiken ger det en omisskännlig freeware-charm från tidigt 2000-tal. Det finns ingen berättelse och inget slut, bara dragningskraften i ett försök till att slå sitt senaste rekord. Just den enkelheten är precis varför det förblir så spelbart idag, en ärlig reflex- och rytmutmaning som vem som helst kan plocka upp på några sekunder.